Dikt: Du tände solarDu tände solar i min själdu gav mig lust att sjunga och glömma allt det tunga du sa du ville mig så väl Nu går solen ner nu slocknar ljuset det varma så förfruset jag ser dig inte mer Jag såg dem i din blick de tunga, onda orden som tog mig ner på jorden i detta värsta ögonblick Det regnar och jag gråter Sorgen har sin tid att vara du kommer inte åter så är det bara Men jag reser mig ur lerig jord som fröet ur sin mull, blundar, ler glömmer dina hårda ord Om tillit till mitt liv jag ber. |
|
|
Kommentarer |
|
Tack så mycket för de vänliga kommentarerna! Skrivet av: Mona(T58)   2017-01-15 17:02 |
|
Bra skrivet, tror många känner igen sig i detta Skrivet av: BWD(K) 2017-01-15 10:10 |
|
Väldigt vacker Skrivet av: ELMasri(K34) 2007-06-24 21:36 |
|
måste bara säga att den här är en av mina favoriter och den väcker så många känslor.. hade bara lust att gråta när jag läste den första gången, och till och med nu, flera läsningar senare så känner jag att tårarna vill fram, den är så vacker Skrivet av: pellelilover(T) 2006-02-09 11:29 |
|
vacker text Skrivet av: arne(K) 2005-06-04 17:44 |
|
Information |
|||||
|