Dikt: Parkenhon sitter där på markenmed gräsmattan under sina fötter det har hon gjort nu sommar efter sommar hon sitter bakom bänken som hon kallat sin tron sedan 79 men det är så suddigt det kan ha varit 75 och barnen är borta det var längesen de försvann någongång mellan hunden och mannen han som alltid kammat hennes hår det som fastnar i varge smekning nu och luktat gott har det inte gjort sen 79 men det är så suddigt det kan ha varit 75 klocka har hon igen men det är helt öde där hon sitter och de där glada människorna sover nog i varma tvättmedelsdoftande lakan och filmliknande drömmar såna har hon inte längre och sovit gott har hon inte gjort sen 79 men det är så suddigt det kan ha varit 75 så nu vaknar folk till liv och hennes vänner sätter sig brevid vissa skrattandes vissa darrandes vissa skadade och det dricks och röks sjungs och bråkas men framför allt glöms allt som var innan 79 men det är så suddigt det kan ha varit 75 |
Kommentarer |
Så många sanningar. Bra skrivet.
Skrivet av: Suz(T51) 2018-02-18 22:10 |
Oh så fint!!! Skrivet av: sara_carita(T31) 2012-06-07 19:52 |
Ja, riktigt bra skrivet. Gillar när du upprepar slutet på styckena. Det blir som en röd tråd genom hela texten. Skrivet av: Andy33355(K40) 2012-04-11 00:00 |
Detta var banne mig fabulöst bra.. och helt sant: sorgligt, Skrivet av: Solfari(K72) 2012-03-31 10:33 |
Information |
|||||
|