Dikt: övergivenHon vandrar tyst längs regnig stig döv för skriken och gråten Inget kan få henne att ändra sig aldrig blir den lilla förlåten Denna mun kan hon inte mätta dottern borde inte blivit till hon ska nu göra det rätta det som hela byn vill Skam det är att bli lämnad ensam moder är ingenting värd för att slippa få tillvaron rämnad sätts barnet i vilddjurens värld Skogens bestar de känner att snart får de en fest vargen kallar på sina vänner men också på en objuden gäst En kvinna får vargarnas gåva för att hon varit vaken i natt " Tur att jag ej kunde sova nu blir du min käraste skatt" Hemma i värmen och ljuset får flickan sin första tröst välkommen är hon till huset och trygg vid sin nya mors bröst |
|
|
Kommentarer |
|
Sorgsen börja, men ett lyckligt slut.
Bra skrivet. Skrivet av: Fågelsparven(T37) 2014-06-08 00:42 |
|
Information |
|||||
|